Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ters artighet som något underbart, alltför otroligt för
att verkligen vara menat åt henne.
Men hur skall man beskriva ett sinne som vaknar?
Där rymmas tusen motsägelser och nycker svåra för
utomstående att fatta. En ung flicka i övergångsåldern
är ofta obegriplig, men hon glider dock ganska lätt
in i det liv, vartill hon vaknat upp. Hon har
ungdomens mjukhet och smidighet. Men den, som
hunnit över de fyrtio åren och vilkens hjärta och sinnen
först då på allvar börja röra på sig, hon — ja, hon
är utsatt för en tragisk händelse, ett naturens
misstag, och proceduren kan icke försiggå utan ångest
och plågor.
Hur tafatt är man inte i början! Man sitter i
tankar, hör rentav ej, då den där vänliga rösten talar tätt
intill en, därför att man inte förstår att talet är riktat
till en själv. Då rycker man till, ser upp, rodnar.
Skrattade man? Ja visst! Man har inte skrattat på
mycket länge så där glatt, nästan flickaktigt. En hand
snuddar vid ens egen. Den är stor och kraftig, men
mjuk som ungdomens händer äro. Ett begär att låta
sin egen hand försvinna i den där andra stiger upp
inom en. Men då knäpper man hårt händerna i knäet.
Det är ett huvud alldeles bredvid en, som oroar, det
är håret, som faller ned över en bred gosspanna.
Man vill stryka hän över det där håret, bara ett tag,
bara så man känner de mjuka hårstråna kittla mellan
fingrarna. Knogarna vitna, så hårt kramar man sina
händer i knäet. Nu möter man sin egen bild i spegeln.
Var man verkligen så ful? Äro då rynkorna så omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
