Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Befverfeldt satt inne i sin bror Albrekts rum
i hans våning på Östermalm. Han hade bett att få
träffa henne, och hon hade rest in på morgonen.
Annie var utgången. Den bastanta flickan, som
öppnade, hade knipit ihop munnen på ett barskt och
föraktligt sätt, och här gick nu Albrekt fram och
tillbaka på golvet och såg uttråkad och förargad ut.
— Hon skall flytta, sade han med en gest mot
dörren, genom vilken flickan just försvunnit. Hon
dricker — naturligtvis, höll jag på att säga. För ett par
dagar sedan kunde vi knappast ruska henne vaken,
så tungt sov hon, och hon var röd i ansiktet och
luktade sprit, så det var ingenting att misstaga sig på.
— Så sorgligt, mumlade Ester.
Hon betraktade sin bror. Han var klädd i uniform.
Ansiktet med den smala näsan och den blodröda
fylliga munnen, moderns ansikte, var blekt och trött,
som om han sovit illa.
— Ja visst.
Han ryckte på axlarna, också deras mors
karakteristiska åtbörd då något misshagade henne.
— Annie var säker på flickans böjelse för sprit i
samma ögonblick hon trädde över tröskeln. Annie
tycks ha en viss förmåga att pejla folks djup. Nå ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
