Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, och var och en bildade sig helt obetänksamt ett
omdöme om Annie, som några helt flyktigt sett. Fru
Stevens gav Ester goda råd om hur Annie skulle
bemötas.
— Annie är så känslig, sade hennes mamma och
såg sig omkring. När hon var liten, grät hon jämt.
”Vad gråter du för?” frågade jag. ”Det vet jag inte”,
svarade hon. Och jag tror verkligen, att hon inte
visste det. Hon är mycket känslig för vänlighet. Alla
människor göra henne också komplimanger. De unga
officerarna på Albrekts regemente .. .
— Vill inte tant ta litet av såsen? sade Ester milt.
— Tack skall du ha! Vad är det i såsen? Svamp!
Nej tack, inte för mig! Var så god, justitierådinnan!
Svamp vågar jag mig aldrig på. Jag läste häromdagen
i tidningen att ett helt middagssällskap insjuknat i
magkramp, alldeles förskräckligt skall det ha varit.
Men det är sant, det var visst inte svamp, det var en
hummerlåda. Man kan inte vara nog försiktig, när
man äter borta. Apropå det, snälla Ester, vill du inte
varje morgon ge Annie en kopp havrevälling?
Jungfrun kan ju gå upp med det. Det fick hon alltid, då
hon var skolflicka, och jag brukar fråga henne, så
ofta jag är där, om hon dricker välling om
morgnarna. ”Ja då, mamma lilla”, säger hon, men jag
är ändå inte säker på det.
— Nuförtiden vilja ju alla vara så smala, sade fru
Åström. Jag har hört om flickor, som suga på
citroner i stället för att äta. Det ger dem magsår och botar
således för all framtid mot fetma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
