Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Söt, det räcker inte, sade fru Stevens stolt. Hon
har karltycke. Det är något som drar!
Alla vid bordet sågo upplivade och glada ut. De
ville höra mera om Annie. Men nu kom lillan ned
för att ta adjö av mormor, innan hon lades att sova
middag. Hennes vänliga blå ögon sågo förvånade på
sällskapet.
— Är hon inte näpen? sade fru Stevens och tog
henne på sitt knä.
Hon gav henne sockerbitar doppade i kaffet. Fröken
Steen lutade sig fram mot henne, men den lilla blev
skrämd och började skrika. Då tog mormor henne
på armen för att bära upp henne i övre våningen.
Från hallen hörde de hennes röst:
— Så ja, lillan, inte gråta! Skrämde den otäcka
människan henne? Mormor skall inte låta några fula,
gamla tanter titta på lilla raringen.
Fröken Steen såg ledsen ut.
Fru Stevens for, men Annie kom inte förrän med
sista tåget. Ester, som satt uppe för att ta emot henne,
hann bli både ond och frusen, innan hon äntligen
hörde snabba steg på gången. Hon öppnade dörren.
Där stod Annie med ett par paket dinglande i
snodder i handen. Hon var het om kinderna.
— Kommer jag sent? sade hon och tog av sig
kappan. Ett par av mina bekanta ville nödvändigt
bjuda på supé. Det är förargligt, att man i alla fall
måste gå ifrån så tidigt för tågets skull, och jag hade
inga pengar till att åka bil ut.
Hon sjönk ned i gungstolen i hallen och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
