Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spända silvertrådar. Blanka fönster på ömse sidor
av gatan speglade i sig de grönskande träden. Icke
en lampa var tänd innanför dem, ingen människa sågs
röra sig. Dagens jäktande rörliga liv var över,
kvällens oro med dess hets efter förströelser hade ännu
inte begynt.
En barhuvad flicka sprang över gatan alldeles
förbi Stefan. Hon vände ett leende ansikte med ett
par glittrande ögon mot honom; så uppslukades hon
av en portgångs mörker.
Ofrivilligt stannade Stefan. Han hörde bara ekot
av hennes lätta fotsteg inifrån portvalvet. Så tystnade
också det. Vad dolde sig i denna skymning, vilka
hemligheter ruvade den över?
När lyktorna började tändas, försvann ändå icke
den blida trånad, som snärjt Stefan. Människor
myllrade fram inom lyktornas ljuscirklar. De rörde sig
framåt två och två, viskade, logo. Fönstren strålade
upp, skuggor fladdrade bakom tunna gardiner. Från
en våning ljöd dansmusik, en grammofon skrek
inifrån ett kafé.
Stefans tankar började flyga. Ett ansikte dök upp
i hans minne, blekt, med ett bönfallande uttryck,
höjde det sig mot honom. Varför tänkte han på det
nu? Det var en patient, en ung gosse, som dött i
mars. Var det våraftonen, som redan tycktes ha
slocknat bakom honom, som väckt minnet till liv? Gossen
hade dött lugnt, medan de förtvivlade föräldrarna
gripit efter hans händer, som om de försökt hålla
honom kvar. Stefan, som så ofta var i närheten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
