Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stedt leende för att låta henne slippa förbi till
platsen i soffan.
— Nå, du stannar väl hos oss, sade han med en
självsäker och myndig röst.
— Ja visst, svarade Annie och tände en cigarrett.
Hon nickade åt Reinhold Renström, som slagit sig
ned vid deras bord. Han var mycket elegant i ny,
ljusbrun vårkostym. Med sitt vanliga förälskade
leende böjde han sig mot den lilla fru von Maast,
som sög på en champagnecobbel. Hennes man,
löjtnanten, hade skjutit sin stol från bordet, så han kunde
se de dansande, som mittpå golvet rörde sig i en vid
ring av sammanflätade armar och ben. Annie vände
sig mot damen, som satt bredvid henne i soffan.
— Baby, sade hon. Varför dansar du inte?
— Jag vill inte, sade den andra högtidligt. Min
man är uppe i Norrland, då skall väl inte jag dansa
med andra.
— Pu, utbrast Annie och blåste ut ett rökmoln. Du
är hemsk, Baby, oförbätterlig. Du kommer att kola
av i hyckleri. När din man kommer hem, säger du så
dygdigt: ”Jag har inte dansat.” Nä-nej. Men vad gör
du i stället? Du sitter och flirtar. Det är mycket värre.
Upp med dig, Baby!
Hon kallades ”baby” av alla. Det var en fet dam,
gift med en major vid regementet. Där hon satt i sitt
soffhörn i guldgul sidenklänning med kortklippt,
färgat hår, som lät nackens välmående veck bli synliga,
och med glittrande bruna ögon i ett runt ansikte
liknade hon, trots sin bredd, en stor docka, en sådan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
