Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag skall bevisa det, envisades Renström. Vi
voro trötta allesammans på Operakällaren, trötta och
övermätta, vi åto ju sen middag, eller hur, men icke
förty sitta vi nu här. Varför? Därför att vi äro
barnungar — ingenting annat. Vi kunna inte sluta. Vi hålla
på i det oändliga, hela natten, om det så gäller, bara
för att ingen mamma eller barnjungfru hämtar oss.
Och allesammans äta vi och tro att vi ha en förfärlig
aptit, och egentligen äro vi inte hungriga alls. Men
barn göra likadant på sina kalas, stoppa i sig med
ögon som stå på skaft. Den värsta barnungen är väl
Baby, titta så hon plockar i sig ost, inte för att det
smakar henne, utan för att det är så livat att pilla på
osten och skära fyrkantiga bitar.
Här släppte Baby kniven med låtsad förfäran.
— Vad du är ogentil, Reinhold, sade hon och
torkade fingrarna på sin lilla spetsnäsduk.
— Han har rätt, ropade Annie. Men jag är
stormförtjust att ingen barnjungfru kommer och hämtar
mig, då skulle jag lägga mig på golvet och sparka
och skrika. Minns ni på julgransplundringar, hur man
genom salsdörren kunde se barnflickorna sitta i rader
i tamburen och vänta? De voro så skräckinjagande,
därför att de representerade vardagen, det tarvliga
matoset satt ännu kvar i deras kläder, och de kommo
hemifrån, där det inte var fest utan tyst och tråkigt,
precis som vanliga dagar.
Hon avbröts av att grammofonen sände ut en
pärlkaskad av toner. Ivar Lundstedt hade satt på en skiva.
Alla hade hela aftonen dansat på Operakällaren, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
