Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter visa att han hela tiden haft den liggande i
handen. Baby var mycket intresserad, men fru Maast,
som sett detta konststycke många gånger, hade en
uttråkad min. Samtalen började avstanna, man var
trött och ville ändå inte låtsa om det. Ivar satt hela
tiden på Annies stol, de andra lyfte då och då glasen
mot varandra.
— Nej, adjö nu, Ivar, sade slutligen Baby energiskt.
Ivar försökte inte längre hålla dem kvar. Ute i
tamburen, där alla voro upptagna med att finna sina
hattar och kappor och där avskedstagandet kom de
dövade sinnena att åter livas, märkte ingen att Annie
ej följde med.
Först då de gått ett stycke ropade Baby:
— Men vad blev det av Annie?
— Hon skulle visst hämta något där uppe, svarade
Reinhold Renström och blinkade diskret mot Baby.
— Aha, sade löjtnant Maast.
Och därmed var Annies öde i hennes vänners
tankar åtminstone för den natten avgjort.
Uppe i Ivar Lundstedts våning stod Annie mittpå
salongsgolvet i sin ljusröda klänning. Ansiktet var
åter blekt, men ögonen skeno blå och stora. Hon lät
sig långsamt glida in i hans armar, som han sträckte
mot henne. Han kysste henne häftigt.
— Där, där, mumlade hon leende och vände än
kinden, än munnen mot honom.
— Du kysser mig ju inte, sade han, barskt och höll
upp. Hennes ögonlock voro halvslutna.
— Jag orkar inte, mumlade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
