Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ä, då slipper jag gå hem. Jag är så rädd att
vara ensam i våningen.
Han gick efter kuddarna och filten och ordnade
allt åt henne. Med en liten suck lutade hon sig mot
kudden och slöt ögonen.
— Vill du släcka, mumlade hon sömnigt.
Med en liten självironisk känsla av att han var bra
enfaldig, som lät kommendera sig, släckte Ivar
takljuset och gick in i sitt sovrum. Men han lade sig inte
utan blev sittande i en av de djupa skinnstolarna
och stirrade framför sig. Han hade fått igen den unga
kvinna, som han en gång för så länge sedan förlovade
sig med. Denna Annie var ju ej ett spår olika den,
som en vår lovat att älska honom. Jo, där fanns en
nyans han inte riktigt kände igen, men han visste ju
heller inte om morfinet. Var han glad att hon
kommit tillbaka? Nu låg hon där inne på hans soffa och
sov, medan han satt och frös i en stol. Vännerna, som
varit hos honom, skulle bara veta. ”Nu har Annie en
älskare igen”, gick ryktet. Och varje gång hade helt
säkert detta rykte om hennes älskare varit lika
felaktigt som nu. Men kanske det inte var så felaktigt.
Gav hon sig inte varje gång ändå? Lät hon inte
mannen vara medlet till hennes njutning och
tillfredsställelse? Dessa halva förhållanden, denna
halvutläm-nade dygd, som gåvo henne själv och hennes
handlingar ett försåtligt skimmer av oskuldsfull
flickaktighet, var i själva verket något mera föraktligt än om hon
berusad av livslust låtit man efter man taga sig helt.
Han hade haft rätt nyss: hon var en bedragerska, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
