Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för det öppna fönstret kastade ett växlande spel av
skuggor och sol på väggen framför henne.
— Är du mycket trött? frågade Ester och satte sig
på en stol.
Annie vände leende på huvudet.
— Jo, det må du tro, svarade hon glatt. Och
huvudvärk har jag också. Vi voro hos Ivar i natt —
alla de vanliga. En kirurg, som bodde under, knackade
med en käpp i taket. I Operakaféet var en skock
studentskor, de sjöngo, du skulle bara hört dem, det lät
som ”bä, bä, vita lamm” och ”Jungfrun gick till
ki-i-llan”.
— Jag ringde i morse till dig och ingen svarade,
sade Ester med lätt bävande stämma. Hon kände sig
litet förlägen.
Den andra svängde hastigt runt.
— Så du säger det där, log hon. Det ligger en hel
värld av frågor och undran i din röst. Du milde, Ester,
utbrast hon så, då hon såg uttrycket i Esters ansikte.
Du tänker väl inte komma med moralpredikningar?
— Var du inte hemma då? sade Ester lågt.
Annie skakade på huvudet:
— Nej du, jag har inte satt min fot i våningen.
Trodde du verkligen att jag skulle ha lust att ligga
ensam i den där övergivna och tilltäppta våningen?
— Du sade, att du skulle göra det, invände Ester.
— Du milde, jag säger ett och menar kanske hundra
andra saker. Jag låg kvar hos Ivar.
Ester satt stilla. Hon blev ond inför detta fräcka
erkännande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
