Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Förklara dig, sade hon kort.
Annie stödde sig på armbågen och tittade på Ester
under lugg.
— Bevare mig! Är du ond? Inte behöver du ta illa
vid dig. Ivar och jag äro goda vänner, det måtte du
väl nu ha reda på, och jag fick ligga på hans soffa.
Det var inte så värst bekvämt, men jag somnade i
alla fall.
Ester hade rest sig:
— Och vad tror du Albrekt skulle säga, om han
får veta det?
— Kan du inte sätta dig igen? bad Annie. Albrekt
får väl inte veta något, om inte du talar om för
honom. Och du gör inte det, lilla raring! Jag kunde
ju sagt till dig, att jag lagt av luren för att inte bli
störd, eller något dylikt, det finns tusen små fina
lögner, som se ut som sanningar, speciellt gjorda för
sådana tillfällen som detta. Men varför skulle jag
narras, då jag ej har något att dölja?
— Har du inte något att dölja då?
Ester var förvirrad, hon visste inte vad hon skulle
tro. Men innerst misstrodde hon den andra, som låg
där och kastade sitt kortklippta huvud än åt ena, än
åt den andra sidan av kudden.
— Nej, varför det? Jag stannade kvar i Ivars
våning, för att jag tyckte det var kusligt att gå hem till
mig. De andra märkte inte, att jag ej följde med dem.
Annie förteg dock en obehaglig episod, som
inträffade då hon och Ivar på morgonen stego ut ur porten.
I detsamma hade nämligen en kapten vid Albrekts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
