Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor och hatade och fruktade ensamheten, kunde
icke nå fram till någon, därför att hon icke ens kände
sitt eget hjärta. De flesta leva ett helt liv utan någon
kännedom om sina innersta önskningar och tankar.
Rent mekaniskt röra de sig i den yttre periferien,
obestämt förnimmande hjärtats avlägsna bultånde.
De förefalla sunda och naturliga, riktiga
idealfigurer, därför att de så sällan råka i konflikter, men en
stund skall alltid komma, då de upptäcka sin brist
och förtvivlade förstå, att de alltid rört sig alltför
långt borta från sitt hjärta för att ens kunna nås av
dess darrande, varma ström.
Ester kände aningen om detta vakna inom sig. Och
hon blev rädd. Hon såg upp. Någon hade sällat sig
till Krister och fröken Steen där framme vid
byggnaden. Hon kände igen honom. Det var doktorn. Nu
pekade Krister åt det håll, där Ester satt. Stefan
No-relius vände sig om och gick nedför gången. Han hade
ingen hatt. Solen lyste på det ljusa håret och den bara
pannan.
— God dag, fru Befverfeldt, sade han, när han kom
fram till henne. Krister tycks ju hålla sig kry.
Hans lysande grå ögon mötte hennes, och hon kände
sig med ens lättad, som om han med sin ankomst
ingripit och räddat henne från något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
