Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänryckning. Men i dessa dagar fann hon, att hon
just gick och bar på något liknande flickårens
svärmeri. Och det gällde Stefan.
Hon hade alltid tyckt bra om honom. Han var enligt
hennes åsikt en behaglig människa, naturlig och
älskvärd, en man, som man skulle kunna lita på, om det
behövdes. Men den vaknande känslan hade ingenting
att göra med dessa egenskaper, som hon anade funnos.
Svärmeriet är ju ofattbart, flygande, utan kropp, lik
en fladdrande, spetsig svalvinge mot den blå
himmeln som skymtar förbi ens av solen bländade öga,
innan man hinner uppfatta något så massivt som en
hel fågel.
När Ester tänkte efter, måste detta ha börjat redan
den där kvällen, då hon kallat på doktor Norelius för
Krister och han hade suttit på Kristers sängkant med
skenet från taklampan över sin panna och sitt ljusa
hår. Men då hade hon ej förstått det. Hon sökte inte
jaga bort dessa tankar. Tvärtom välkomnade hon
dem nu ivrigt, glad över att i dem finna en förströelse
och en tillflykt undan den svidande ensamhetskänslan.
Vad som föll sig helt naturligt för just Ester att
beundra stod nog i ett visst samband med Stefans
val av yrke. För henne, som drömt om att få hjälpa
människor och att mottaga förtroenden, måste ju
läkaryrket ha ett skimmer av idealitet över sig. Här
om någonsin skulle man väl komma nära
människohjärtat, skulle man kunna lindra och hejda
lidanden och sorger. Hon tänkte inte på alla läkare,
som blivit rena affärsmän och som slutligen taxerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
