Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom igen en annan kväll, bad han. Låt oss
ställa till en supé och ha det trevligt.
— De blå gardinerna tycks ha en briljant effekt,
inföll Annie menande.
Stefan stod ett ögonblick kvar, då tamburdörren
slagit igen efter de båda damerna. Så hörde han någon
springa uppför trappan.
Han öppnade dörren. Det var Annie.
— Jag glömde ... sade hon litet andfådd.
— Var så god och stig på.
De gingo åter in i rummet. Annie gav de
nyupp-satta gardinerna en blick, liksom hämtande mod av
denna ljusblå härlighet, så vände hon sitt blossande
ansikte med de skimrande ögonen mot Stefan. Hennes
överläpp drogs upp. Det var något av djur — av
katt hos henne.
— Jag ville så gärna ... började hon.
Stefan avbröt henne ohövligt.
— Jag vet, vad ni vill, sade han. Ni behöver inte
säga det.
Hon slog ned blicken, fingrarna vredo sig nervöst
om varandra.
— Man måste minska. Jag kan inte ge er mer nu.
Jag sade ju, att ni inte skulle kunna få något mer
på en tid, tilläde Stefan med en suck.
Hon lystrade till.
— Ack, nu tror ni, att jag passar på, just när jag
har hjälpt er, för att ni inte skall kunna vara oartig
nog att neka då, utropade hon, blottande sin innersta
mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
