Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, jämt, när jag inte har morfin. Och när jag har
det... Å, ni vet inte — ingen vet. Det är, som om jag
lyftes upp. Själva luften jag andas fyller mig med
glädje. Jag tycker att alla äro så snälla mot mig —
de älska mig. Ingenting irriterar längre. Hela
världen glider framåt på mjuka sammetstofflor.
Stefan satt tyst. ”Det där är nu hennes patos”,
tänkte han. Hon är ytlig, pratsjuk, en riktig
flick-snärta, men blotta ordet ”morfin” gör henne nästan
lyrisk.
— Ni är oförsiktig, sade han högt. Ni blottar er
för mycket. Det tillstånd ni beskriver kommer mig
att tänka, att ni ändå borde föras till ett sjukhus.
Hon flög upp. Hon var som en fågel, som fastnat
med vingarna i ett osynligt giller och ångestfullt söker
göra sig fri.
— Inte det, mumlade hon. Jag vill inte.
— Men lyd då mig, sade Stefan lugnt. Ni måste
försöka. I dag får ni inte mer. Men om några dar,
och håll ut den lilla tiden, skall ni få litet till. Jag
är säker på att det skall lyckas. Ni är ju ung och har
inte hållit på så länge.
— Min förre läkare ville också rädda mig, sade
Annie. Han ville att jag skulle hålla upp genast. Det
finns visst olika metoder?
— Ja, det finns många, sade Stefan leende.
— Men varför skall ni bråka? utbrast Annie
ret-ligt. Jag mår ju eljes utmärkt bra. Det är bara, när
jag är utan morfin, som jag blir på dåligt humör.
Så snart jag har det, är jag vid ypperlig hälsa. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
