Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor, var hon ännu mycket mer lik en liten
fågel.
Men då han mötte hennes glänsande ögon, såg han
en eld brinna där inne, fladdrande, orolig, sändande
små smala flammor omkring sig.
Ester och Annusjka närmade sig varandra. Och
plötsligt föreföll det Stefan, som om Ester var ett
stort block, hugget ur någon klippa, överklätt
visserligen med något ljust och lätt, som hade vårens
färgton men som ändå inte kunde ta bort det massiva
och tunga, det överlägset, rofyllt vilande.
Han skrattade hemligt åt sin liknelse. Den syntes
honom så förträfflig, då han nu såg den blonda,
ståtliga kvinnan bredvid den lilla eldslågan. Men tanken
gav också en viss flyktig osäkerhet åt hans känslor för
Ester. Varför kunde hon inte vara som andra fylld
av liv, sprittande aningar, häftiga impulser? De flesta
kvinnor han träffat hade varit sådana.
Ingenting massivt, ingenting av vila över dem, och själva
denna oro, dessa ständiga nycker, som skapade en
retande förnyelse åt deras uppenbarelser, spredo sig
över till männen och gåvo dem denna sugande åtrå,
som, även när den ej blir tillfredsställd, är nerven i
allt mänskligt liv.
Det ringde till nästa akt och sällskapet skildes för
att återvända till sina platser. Stefan gick efter Ester
nedför trappan. Han såg hennes rygg, hennes starka
skuldror, halsens vackra fasta linje. Nej, hon var icke
något stenblock, utan helt enkelt en idealisk
kvinnofigur, en blivande maka och moder utan vank och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
