Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm annat än när hon måst fara in och gå
ärenden. Men dessa expeditioner hade hon helst avslutat
mellan ett par tåg. Hennes forna umgängesvänner
tycktes ha glömt henne, då hon så sällan hälsade på dem,
och att komma ut till pensionatet hade aldrig fallit
någon in. Nu fann hon alltsammans nytt och lustigt,
de många borden med snövita dukar, kyparna som
sprungo av och an med händerna fyllda av lockande
karotter: röda humrar som i sitt tunga överflöd läto
klor och huvuden hänga utanför assietterna,
efterrätter av glass eller kaka artistiskt arrangerade,
vinbuteljer, vilkas korkar sprungo upp med smällen av
ett skott.
Hon såg på Ansgar Ryd och mötte hans ögon. De
hade en nästan extatisk glans. Först hade hon blivit
förbluffad över det klotrunda huvudet och det
snaggade håret. Hon tyckte att han hade något av dvärg:
detta tunga gammalmanshuvud på en spenslig kropp
verkade nästan skrämmande. Men det gick henne som
alla andra, hon blev intagen av honom.
— Stockholm om våren är en underbar plats att
vara på, sade han till Ester, medan hans blick
oupphörligt återvände till Anna Rovnin, som samtalade
med Stefan.
— Ja, sade Ester leende.
— Men har ni stannat i staden någon hel sommar?
fortsatte han. Det brukar jag göra ofta. Det är en
vila, en ro här då, som man inte ens kan finna på
landet. Trots resande och turister som fylla gatorna
är det, som om staden sov bakom nedfällda persien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
