Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner, medan träden tyngda av grönska viska med
varandra. Förlåt mig, men jag blir poetisk, när jag
tänker därpå.
— Du talar som en bok, sade Stefan
uppmuntrande.
En kypare satte fram tallrikar med snabba, tysta
rörelser och bjöd sedan omkring fågeln, som de
beställt, men Ansgar lät sig inte störa.
— När jag om sommarmiddagarna ser alla dessa,
som rusa för att hinna med skärgårdsbåtarna, sade
han, tycker jag att de äro bra dumma. Och när den
sista båten lagt ut och slamret av den sista propellern
dött bort, då känner jag mig alldeles ensam i hela
staden. Inga vänner att skaka hand med, inga bekanta,
som man måste lyfta på hatten för! Å, det är härligt!
Bara de älskande paren äro kvar, och dem känner jag
inte. Framemot kvällssidan, då musiken spelar från
restaurangverandorna, dyka de upp i parkerna. Det
är den fattigare stadsbefolkningen, de som inte ha
råd att fara till landet. Detta är deras sommarnöje.
Flickorna äro bleka om kinderna, och vore det full
dager, skulle man kanske se, hur nötta deras kläder
äro och att de ljusa strumporna, som lysa så
förföriskt i skymningen, blivit solkiga; men nu då de
komma fram ur trädens skuggor med en lyktas ljus
över sina ansikten, likna de små backanter med
vin-lövskransar kring sina huvuden. De skratta och viska
med sina kavaljerer. Jag tror att de sitta inne med
stora hemligheter — åtminstone en stor hemlighet:
den att kunna ge illusionen av en skönhet och lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
