Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, tack hon mådde utmärkt nu. Hon lät Stefan
presentera de andra för sig och gick så ifrån dem
efter att ha givit Ester en liten klapp på kinden, för
att hon ej skulle se så förebrående ut.
— Ni ursäktar henne väl? Ester vände sig mot
Stefan. Hon tyckte hon borde säga det.
Stefan ryckte lätt på axlarna.
— Henne ursäktar man ju allt, sade han endast.
De visste båda hur sant detta var.
När Ester och Stefan senare foro hem med tåget,
funno de Annie före dem inne i vagnen. Hon tittade
buttert upp på dem, som om hon väntat bannor, men
då de icke sade något om aftonen, blev hon åter
munter. Med glittrande ögon blickade hon från Ester
till Stefan och anmärkte, att Ester såg charmant ut.
Och i allra bästa lynne kommo de alla tre fram till
sin station.
Stefan sade farväl till de båda damerna vid deras
grind. Men ännu medan han hörde deras steg, då de
spatserade uppför sandgången, spratt han till vid
ljudet av en annan grind, som öppnades och stängdes.
Det var hans egen, och han såg Tyra långsamt gå upp
mot hans villa. Hade hon farit ut med samma tåg,
utan att han lagt märke till henne? Långsamt gick
han upp till sin bostad, följande den unga flickan.
Vid stora trappan vek hon av mot köket. Hon vände
helt litet på huvudet, och han tyckte sig uppfånga
blicken från de svarta ögonen.
Så försvann hon, och Stefan fortsatte in till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
