Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan hon berättade om sina små, deras egenskaper,
hur mycket de växt, enfaldiga lustigheter de yttrat,
vad den eller den personen sagt om dem, satt fröken
Steen och stirrade framför sig, orörlig, förlamad av
en oändlig bitterhet
Den där bitterheten var såret, det ständigt blödande,
som aldrig ville läkas. Det revs upp på nytt vid
åsynen av anförvantens rödblommiga, förnöjda ansikte,
vid ljudet av hennes flödande tal om sitt eget. Medan
denna frodiga dam suttit i sitt goda hem med man
och barn, välbärgad och välkonserverad, hade fröken
Steen drivit ute på vägarna i regn och storm. Hos
onda människor hade hon bott, sitt hem hade hon
fått söka sig var hon kunnat komma åt, alltid
tillfälligt, aldrig hennes eget, inte ens bädden hon vilade
på hade varit hennes. Löjlig hade hon tett sig i sin
snäva värdighet, som ingen brytt sig om att akta. Och
om hon nu fått ett par års frist, var det endast för
att hon sedan skulle kunna återta sin kamp på nytt.
Hon såg på fru Sundling, som satt där och svällde
över sin skatt, den husliga lyckan, barnen. Det var
hennes — hennes, man förstod det på varje ord hon
yttrade. Och inom fröken Steen skälvde tanken på att
hon inte hade någonting som kunde kallas hennes
eget.
Då hörde hon någon tala alldeles nedanför fönstren.
Det var Krister som lekte med fru Hillgrens lilla
flicka. Fröken Steen rätade med ens på sig. Den
välkända rösten trängde fram till hjärtat. Och hjärtat
darrade till, fylldes med en mäktig ton, som steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
