Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och känslor, så länge dolda och nedtryckta, ha mistat
alla proportioner, formade till ord te de sig som
vanskapliga figurer, liknande dem som kastats upp ur
ett eldsprutande berg och vilka sedan som kalla och
förstelnade lik bli liggande runtomkring dem. Ju
starkare personligheten är, ju större blir förödelsen.
Fröken Steen hörde inte till de starkaste, men då utbrottet
kom, som överraskade både henne sjäv och systern,
tycktes hon förvandlad till en annan, en ny varelse,
om vilkens tysta liv ingen haft en aning.
Harmen mot fru Sundling blev för varje timme som
gick större. Fröken Steen visste, att hon hade denna
fyrkantiga människa, som kacklade likt en värpande
höna, att tacka för mycket. Det gjorde inte situationen
bättre. Den andras överlägsna hjärtlighet blev henne
olidlig. Vid lunchen märkte hon att systern bemötte
även de andra pensionatsgästerna med en smula
medlidande, fast betydligt dämpat. Bevars väl, de stodo
över henne i samhällsställning, änkan efter ett
justitie-råd och hustrun till en selfmade man, en enkel
köpman, voro ju inte jämbördiga. Men en annan
avgrund än klasskillnaden skilde dem åt. Fröken Steen
förstod att hennes syster ansåg också de andra för
olyckliga varelser, ensamma människor, som intet
hem hade att omgärda sig med. Ett eller ett par rum på
ett persionat, det var ju som att bo i en inrättning med
samma regim för alla. ”Stackare”, tänkte hon säkert,
”de måste nöja sig därmed, ensamheten är ett tungt
kors och varför icke straffdomen över ett förfelat liv.”
Efter lunchen promenerade de i trädgården. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
