Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon ändå inte var den misslyckade varelse, endast
värd förakt och medlidande, som man alltid trott. Hon
måste — hon ville tala. Bröstet kändes plötsligt lätt. Det
som tungt och mödosamt arbetade där inne steg upp
till läpparna. Vit i ansiktet vände sig fröken Steen
mot systern, vilken lugnt satt tillbakalutad i en
bekväm stol.
— Du — du, började hon stammande.
Hennes röst var grumlig, oigenkännlig. Och så var
utbrottet där. Till en början stirrade fru Sundling
häpen på den smala figuren vid fönstret, och
instinktivt grep hon med båda händerna om stolens armstöd,
som om hon väntat att golvplankorna skulle ryckas
undan hennes fötter och hon själv dragas ned i ett
okänt och hotande djup, sedan blev hon sittande tyst
med öppen mun, lik en väldig padda, som förstenad
väntar på att ett tåg skall köra över hennes
välskyd-dade gömställe.
— Du — du sitter där, sade fröken Steen med
denna främmande, grumliga röst, som hon själv icke
kände igen. Det är, som om du lindat in dig i tjocka
schalar den ena över den andra, runt, runt din kropp
har du virat dem, men jag skall veckla upp dem. Du
har slagit omkring dig ditt hem, din förmögne man,
dina barn ... Jo, jag tackar jag, det värmer, det känns
gott och skönt! Och från ditt omhölje blickar du ut
på de andra, de som frysa, de som inte ha några
schalar, de som hukande krypa omkring längs
vägarna. Du blir bara ännu varmare, när du ser de
andra, och du tror att det är din godhet som värmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
