Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rongen. Då upptäckte han, att hon var halt. Gestalten
var bred och oproportionerlig, och för varje steg hon
tog, vaggade hela kroppen åt sidan, så att armarna
ofrivilligt flögo med. Hans ögon fylldes av tårar.
Detta hade han inte vetat. Vad hade gjort henne så?
Varför hade modern aldrig talat om det för honom?
Hon tog honom under armen, när de gingo ut från
perrongen. Armen tyngde på honom. Han sökte gå
i takt med hennes gungande steg, men blev förvirrad,
så att allt ett ögonblick snurrade runt för honom.
Mötet var så olika mot vad han om nätterna föreställt
sig, att han inte riktigt kunde bli herre över
situationen. Vad skulle man väl säga ute på pensionatet?
Han fick henne och hennes koffertar och kappsäckar
placerade i en bil, och så foro de i väg. Förstulet
betraktade han ansiktet bredvid sig. Kände han inte
igen det? Fanns det inte någonting — där vid
munnen, i handens rörelse? Han letade efter modern, efter
den gyllene fjärilen, efter detta glittrande, bedårande,
som blivit hans olycka. Men han fann det icke.
Dottern vände sig mot honom. Med en liten matt
åtbörd strök hon undan håret, som fallit ned i
pannan. Då såg han vad han icke sökt: sig själv. De blå
ögonen, som nu lyftes mot honom, de smala
läpparna, en stramning vid näsroten, allt syntes honom
som en kopia av hans eget ansikte, endast finare,
mindre, mjukare.
En känsla av häpnad fyllde honom. Han måste se
efter noggrannare. Skyggt rörde han med fingret vid
dotterns kind. Då log hon. Det var ett soligt, barns-
16. — Kr u s ens t j e r n a, Fru Esters pensionat.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
