Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt leende, vilket jagade undan tröttheten och ett
sorgset uttryck, som gjort hennes ansikte gammalt.
Det var hans eget leende. Han såg att det var det, på
samma sätt som man ibland tycker sig märka, hur
reflexen av ens egen känsla avspeglar sig i en nära
väns ögon.
Var det glädje eller smärta han kände vid denna
upptäckt? Den, som länge varit ensam, utan
familjeband, som inte är van att höra sig nämnas vid sitt
förnamn och som ej på många år lystrat till
benämningen ”far”, för honom ligger det kanske något
nästan skrämmande i medvetandet om att det i detta
nu vid hans sida sitter en varelse, i vilkens drag och
väsen han gjutit en del av sig själv.
Nu tittade hon ut genom fönstret. Hon pekade.
— Vad är det? Vad är det? sade hon och vände
sig än åt ena hållet, än åt det andra.
Hennes entusiasm verkade inlärd, turistens, som
reser i ett nytt land och måste få så många namn
som möjligt inproppade i huvudet, tappande dem
i nästa ögonblick.
Det plågade honom att behöva tala ett annat språk
än sitt hemlands med sitt eget barn. Det tycktes
honom öppna en bred klyfta mellan dem.
Förnimmelsen av blodsgemenskap, som nyss skrämt honom,
flöt bort igen med de engelska orden, vilka ovigt
kommo över hans läppar. Det var ju så längesedan
han talat språket. Och återigen undrade han, vad
man skulle säga på pensionatet.
— Känner du igen mig? frågade han hastigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
