Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dystert, som om den andras lyte påmint honom om
hans eget invalidliv.
Herr Moustik stod inne i sitt rum, försänkt i
tankar. Han mindes icke längre den lilla gullhåriga
flickan med de rosenröda naglarna och de trubbiga tårna.
Det nya ansikte han nyss sett, märkt av ett lidande,
som han icke vetat av, skymde bort den lilla flickan.
Han var nu säker på, att modern haft en bestämd
avsikt med att sända dottern till honom. Förgäves sökte
han föreställa sig sin dotter och sin vackra hustru
tillsammans. Det var omöjligt. Hade hon varit snäll
mot den lilla? Knappast troligt. Lytet hade ständigt
stuckit henne i ögonen — hon, den sköna och grymma,
som icke tålde något fult och misslyckat i sin närhet.
Han måste höra dottern berätta själv. Den spänning,
varmed han motsett dagen, hade sjunkit undan.
Ömhet, medlidande, kanske en smula besvikelse var vad
han kände.
Vid lunchen nere i matsalen presenterade han Grace.
Justitierådinnan var den enda, som inte kunde
rådbråka engelska, de andra skämtade över de fel de
begingo, men pratade ändå på.
En lätt rodnad hade stigit upp på den unga
flickans kinder. Då och då såg hon på fadern med en
förtjust blick. Det var tydligt, att hon tyckte om
honom. Hon talade icke mycket. Det hon sade lät
konventionellt, också det inlärt, sade sig fadern med
en viss känsla av otålighet. Modern hade dresserat
henne, det var alltför tydligt.
Men på kvällen, då han stod inne i hennes rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
