Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stängde in sig på sitt rum för att läsa brevet i ro.
Och när han läst det, blev han sittande stilla. Det
tjocka papperet med den upprättstående skrymmande
stilen föll till golvet. Han böjde sig icke efter det.
Den lilla rest av tillgivenhet han trots allt, nästan utan
att veta det, haft kvar för hustrun föll till golvet med
brevet.
Vilket känslolöst brev från en mor! Hon talade om
barnets sjukdom nu efter alla dessa år. Hon hade inte
velat oroa honom därmed, skrev hon. Han log bittert,
ty han förstod, att hon varit rädd för att han då skulle
kommit farande tillbaka. Nu hade hon ett förslag.
Hon tyckte, att Grace kunde stanna hos sin far. Själv
skulle hon göra en resa till kontinenten med en
väninna. ”Grace passar inte att ha med sig på resor”,
stod det. ”Hon blir så lätt trött, stackars liten.”
Nej, fjärilen ville lysa utan att någon mörk fläck
besudlade vingarna och gjorde dem mindre glänsande.
Herr Moustik blev så ond över detta, som hans
blida sinne tillät.
Men så slog stämningen om. Var han ond? Förstod
han då inte vad det där förslaget innebar? Han skulle
ju få behålla sin dotter. Han behövde inte längre vara
ensam — en övergiven dockherre med tom fjärilshåv.
Men ville hon det också? Långsamt låste han åter
upp dörren och gick in till Grace.
Hon satt i soffan med en bok. Men då hon hörde
hans steg, tittade hon hastigt upp. Han stod framför
henne och såg uppmärksamt på hennes ansikte. Hon
var en del av honom själv. De kunde icke skiljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
