Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var i alla fall inte rätt av dig, sade hennes
kavaljer tveksamt.
— Rätt och rätt, mumlade hon. Jag ville hämnas.
— Hämnas! På vem då? frågade han häpen.
Men då blev hon tyst igen. Hon hade inte lust att
tala om doktorn. Den unge mannen såg sig omkring.
Aftonen var så vacker. Ljuset föll som i flingor ned
mellan träden, vita fläckar blänkte här och där på
mossövervuxna stenar och i gräset. Solen hade för
länge sedan gått ned, men ändå fortsatte himmeln
att lysa över deras huvuden, klar och blå som
genomskinligt glas. Han grep tag i henne.
— Stanna, sade han.
Hon vände sitt ansikte mot honom. Han böjde sig
ned och kysste hennes mun. Sandgången, träden,
gräset, allt gungade för honom, när han åter lyfte upp
huvudet. Hon gav honom en lurande blick under lugg.
Hon hade inte släppt tanken på hans ord nyss.
— Jag hade rätt, sade hon hastigt.
Han märkte inte blicken, men såg den röda munnen
räckas honom, nu frivilligt.
— Ja, ja, viskade han.
— Säg det, sade hon och böjde sig undan.
— Du — hade — rätt, sade han och tryckte åter
sina läppar mot hennes.
Hon gav honom en känsla av att hon, om också
mycket motvilligt, alltid motvilligt, skänkte efter bit för
bit... lät erövra sig. Hennes mun var mjuk, het mark,
där han plöjde. Den skulle bli hans, helt och hållet
hans, om han blott hade tålamod. En hand rörde vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
