Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och sprang bort till den. Så lutade hon huvudet
i händerna och började snyfta. Han satte sig bredvid
henne och sökte fånga hennes händer, men hon vred
sig undan.
— Du är finare än jag, kom det mellan
snyftningarna. Du är en herre, som doktorn, och jag hör till
en annan klass. Jag når aldrig upp . . .
— Vad är det du säger? utbrast han förtvivlad.
—- Jo, jo, snyftade hon. Jag hör till en annan klass.
Det gjorde hon, och detta särskilda i hennes väsen,
som på honom verkade främmande, därför att han
aldrig mött det hos familjeflickorna på bjudningarna
hemma hos hans pappa borgmästaren, syntes honom
mycket intagande. Men det kunde han inte heller säga
henne. Det var ju just över att hon var olika de andra,
vilka hon dock föraktade, som hon sörjde.
Inne i parken skymtade han ett par. De gingo
långsamt över gräset med armarna omslingrande varandra.
Icke långt ifrån dem såg han en ung man och en ung
kvinna, som slagit sig ned på en sten. Hon var
bar-huvad och lutade sig mot hans axel. Nu då han satt
stilla tyckte han, att ljudet av ömma viskningar och
kyssar steg upp från alla håll av parken. Det gjorde
honom svartsjuk på en lycka, som just nu, då Tyra
otröstligt grät vid hans sida, föreföll honom så långt
borta.
—-Jag läser så mycket, sade hon, och nu lyfte hon
upp huvudet igen. Jag försöker bilda mig själv. Men
ändå — ändå talar han så sällan med mig.
Studenten spratt till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
