Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde hitta på något bättre att företa sig. Det var ju
inte honom hon älskade, och hon vred sig nu gång på
gång undan, då han ville fånga henne i sin famn.
Då förvånade den unga studenten henne med att
plötsligt krama henne i sina armar, så att hon kände sig
nära att kvävas.
— Jag älskar dig, sade han. Varför leker du med
mig?
På det kunde hon inte svara.
-— Släpp mig, mumlade hon trotsigt.
— Nej, du skall bli min. Jag vill, att du skall bli
min, nu i afton — nu där uppe.
Omedvetet gav hon efter för hans omfamning och
tryckte sina läppar mot hans. Hon drömde, att det
var Stefan som talade, att det var in i hans famn hon
gled, och under ett ögonblick tyckte hon sig smaka
den lycka, som borde vara hennes.
Men så slet hon sig lös så häftigt, att han snavade
mot väggen.
— Jag vill inte, skrek hon. Hör du det! Jag kan
inte! Jag älskar dig inte!
Och innan han hunnit hejda henne, hade hon ryckt
upp porten och sprungit ut. Han stod kvar i den
halvmörka förstugan, med händerna trevande bakom
sig för att få stöd mot väggen. ”Detta var således
vårt avsked”, tänkte han och stirrade mot porten,
genom vilken hon försvunnit. Men han misstog sig.
Bara efter ett ögonblick gled den åter upp, och i det
vita skymningsljuset, som föll in från gatan, stod
hon där igen. Hon kom fram till honom.
17. — Krusenstj erna, Fru Esters pensionat.
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
