Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi skola inte vara så dumma, sade hon mycket
milt.
Han såg ned på hennes ansikte. Det var förvandlat:
leende, godmodigt. Han kunde ej förstå denna
förvandling efter att så nyss ha varit vittne till den
stormvind som svept över henne.
— Jag går gärna med upp, sade hon. Vi kunna ju
sitta och prata en timme.
Då de en stund senare sutto uppe i hans rum
framför det dukade tebordet, betraktade han henne
tankfullt. Hon föreföll som en snäll liten kamrat just nu,
tydligen ville hon inte vara något annat för honom,
men med en skälvning erinrade han sig, hur hon
alldeles nyss kysst honom med en innerlig värme, som
hon aldrig förr värdigats visa honom.
Han måste fråga. Men hans fråga kom mycket tafatt,
och han rodnade pinsamt. Hon förstod i alla fall,
vad han menade. Ett ögonblick upphörde hon att le.
— Ack, låt oss inte tänka därpå, sade hon hastigt.
Och så talade de om annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
