Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal. Fröken Steen hade rusat upp, och med
händerna för ansiktet störtade hon högljutt gråtande in
i hallen. Annie såg häpen och litet skuldmedveten ut.
—- Vad är det? frågade Ester strängt.
Alla tittade förvånade på varandra. I tystnaden
hördes fröken Steen med snabba steg springa uppför
trappan.
— Du måste ha sårat henne, Annie, sade Ester.
— Jag vet inte — kanske, mumlade Annie. Jag
talade ju bara om att Krister nu borde ut bland
människor.
Krister var den, som syntes mest illa berörd av
fröken Steens uppförande. Han satt och rullade sin
näsduk mellan fingrarna med ett förläget, skamset
uttryck. ”Han har förstått”, tänkte doktorn snabbt.
De andra sågo också på Krister. Stämningen blev
tryckande. Äntligen reste sig Krister.
— Jag får väl gå upp och höra, hur det står till,
sade han generad.
Men fru Åström drog ned honom på stolen igen.
— Gör inte det, bad hon enträget. Det är bäst att
låta henne vara ensam. Fru Hillgren får väl senare
söka försona sig med stackars fröken Steen.
Det var första gången en av pensionatsgästerna högt
och inför Krister uttalat någon mening om fröken
Steen. Det var sagt i orden: ”stackars fröken Steen”.
Hon var värd medlidande, icke det stora medlidande,
som verkar värmande, stundom läkande, utan det
som inneslutes i en halvt föraktlig gest och det öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
