Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lienne. Han böjde sig ned och synade henne
uppmärksamt. Bara för ett ögonblick sedan hade den röda
munnen och den vita pannan lockat honom. Nu såg
han med vämjelse detta tjockt överpudrade, nästan
kritade ansikte, där ögonen i sin omgivning av lätt
tuschade skuggor oroligt och förvirrat tittade fram.
Hon var inte hans lilla fästmö. En främmande kvinna
hade hängt sig om hans hals och viskat ljugande och
narraktiga ord i hans öra. Genom den där lilla vassa
nålen, som droppade gift i hennes blod, levde hon.
Hurudan skulle hon vara den förutan? Förmodligen
kunde hon inte längre tala sanning. Liksom hon så
länge dolt morfinsprutan för honom, hade hon
troligen också dolt mycket annat. Yad då? Vem var
hon? Hon måste ha skrattat åt hans naivitet att ta allt
för gott.
Men Annie skrattade inte. Hon såg hans förtvivlade
min och satt och funderade på, hur hon skulle göra
allt bra igen. Den lilla bagatellen med morfinsprutan
var ju förtretlig. Nu skulle han inte få så lätt att
tro på henne igen.
Hon ville inte skiljas från honom på detta sätt.
Det skulle kunna hända, att han i förargelsen gick
och skvallrade om detta för andra. Då kunde det nå
fram till Albrekt, och så bleve det ett stort spektakel.
Hon strök litet tvekande över hans kind, men han
drog sig häftigt undan.
— Jag tror inte vi ha mer att säga varandra i dag,
sade han och gick fram till fönstret.
Då han vände ryggen till, böjde hon sig kattlikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
