Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjukt ned och stoppade morfinsprutan, som han åter
kastat ifrån sig, i väskan. Hon kände sig säkrare när
den inte längre glimmade på golvet.
— Ja, adjö då, sade hon och gick ut i tamburen.
Hon tog sin hatt och kappa och öppnade
tamburdörren. Men han rörde sig inte från fönstret. Då gick
hon. Hon hade sin lilla plan färdig. Nu skulle han
få lugna sig. Sedan om en stund kunde hon ju komma
tillbaka. Nyckeln var ännu hennes.
När dörren slog igen, ryckte han till. Han hade
verkligen inte trott, att hon skulle gå genast. Med en
suck såg han sig omkring. En handske, vit och en
smula solkig, låg kvar i soffan. Han stod en stund
och vände den i handen. Så tryckte han den mot
ögonen. Den pöste ut litet, ännu formad efter hennes
hand. Den kom honom att tänka på hennes fingrar,
hur de mjuka och ivriga brukade stryka över hans
panna och ibland odygdigt tryckas mot hans
ögonlock, sättande märken efter sig med en liten vass
rov-dj ursnagel. Hon hade ett sätt att i sina smekningar
vårdslöst göra honom illa, vilket han i hemlighet
hänryckt tillbad.
Så ryckte han upp sig ur drömmarna och började
åter gå fram och tillbaka i rummet. Han älskade henne
hurudan hon var, det kunde han ej komma ifrån.
Inom honom skrek en förbittrad röst att han blivit
narrad, att hon gjorde vad hon behagade, utan att
han kunde ändra henne det minsta. Hon brydde sig
inte om honom, men inte om någon annan heller.
Hon var varken beräknande eller kall eller lidelsefull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
