Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon var helt enkelt indifferent, utan känslor, kokett
och smeksam, då det roade henne en smula att vara
så. Han gick ut och stängde till vattenledningen och
slog i åt sig ett glas starkt vin.
Men innan han tömt glaset till hälften, hörde han
steg i tamburen. Annie stod leende i dörren till köket.
Han satte inte ned glaset utan fortsatte att dricka med
ögonen på henne. Det var, som om det brännande
vinet varit hon själv, hennes leende, hennes röda mun,
som han anammade och som nu smälte samman med
honom. Hon var framme hos honom, tog glaset och
satte ned det på bordet.
— Du dumme man, sade hon, nu med tjock röst,
och lutade sig intill honom.
Han hade vin på läpparna. Hon kysste dem ivrigt.
— Du narrar mig, viskade han.
Då han tryckte henne intill sig, kände han den lilla
väskan, som hon ej hunnit lägga ifrån sig, mot sin
hand. Det låg något hårt föremål i den. Han visste
att det var morfinsprutan. Men nu gjorde det honom
ingenting. Sådan hon var, förgiftad, lögnaktig och
trots allt med ett ljuvt och förledande skimmer av ung
flicka över sig, måste han äga henne. Och medan han
kysste henne, halvt släpade, halvt bar han henne in
till sig.
När Annie ett par timmar senare gick nedför gatan,
hörde hon tidningsförsäljama ropa ut något med hesa
röster. Hon lyssnade tankspritt leende till dem. Det
var fråga om en ung rysk flicka, som samma dag tagit
livet av sig genom att hoppa ut från ett fönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
