Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kärlek, sade han. Vad det ordet är missbrukat!
Allt får det vackra namnet: brottsliga gärningar och
köttets slappt pyrande lustar. ”Jag älskar dig”, säger
man och menar bara, att man vill stryka sig mot en
annans skinn. Ändå tror jag inte, att vi ljögo, när vi
sade det till varandra. Men det var något fel på min
kärlek i alla fall. Den störtade inte om mitt liv med
ens. Jag älskade, men jag var för erfaren, för dumt
erfaren, för att genast släppa allt vad jag hade för
händerna. Det har straffat sig nu. Jag hade mitt arbete,
min hustru, min son, jag kunde inte lämna dem,
framför allt inte mitt barn, därför kom hon, som jag
älskade, att stå på sidan av mitt dagliga liv, i stället
för att hon skulle blivit medelpunkten. Vi göra nästan
alltid så, vi gifta medelålders herrar. De verkliga
känslorna skjuta vi undan, som om vi skämdes för
dem. När vi voro helt unga, hade vi inga sådana
plikter, som nu dagligen göra sig påminta, därför kunde
vi också unna oss den kungliga lyxen att älska och
svärma. Men nu — nu gå vi i hemlighet till våra
möten och draga väl för gardinerna. Jag har grubblat
hela natten, och jag kommer inte till någon riktig
klarhet. Men hela tiden gnager mig den tanken, att
felet är mitt.
Stefan gjorde en avvärjande åtbörd, om för att
trösta eller motsäga, visste han inte själv. Han var
för gripen för att komma med några invändningar.
Framför honom virvlade Annusjka Rovnin i den ryska
dansen med sin höga huvudbonad, sina
blankskinns-stövlar med slängande tofsar och huvudet extatiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
