Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, att fröken Steens vänliga omsorger om honom
och hennes ständiga hjälpsamhet hade sina rötter i
något djupare än vänskap, i något ofattbart, bisarrt,
som han inte förstått förut och egentligen inte kunde
förstå nu heller. När han ibland mötte hennes blick,
förnam han en obehaglig känsla, som han knappast
själv kunde förklara. Men han bemödade sig
ridderligt om att ej låta henne märka något. I denna
ridderlighet låg något av medlidande, det medlidande,
som den helt unga känner för den, vilkens hår börjar
gråna och vilkens hud snart skall skrynklas.
Fröken Steen hade dessa dagar många gånger en
känsla av att allt var overkligt. En dimma hade lagt
sig framför hennes ögon. I denna rödaktiga, underliga
dimma såg hon tingen omkring sig, och på dem alla
lyste ett olycksbådande purpurljus, som om en
eldsvåda flammat långt borta vid skogsranden.
Och en dag hände det — fort som saker hända i en
dröm.
Fröken Steen och Krister hade efter den sena
middagen promenerat i trädgården. Det var en varm afton,
och doften från gräsmattor och rabatter steg upp i
heta och kvalmiga dunster och gjorde luften tung att
inandas. På verandan sutto de andra som vanligt.
Fröken Steen gick efter en stund upp till dem och
slog sig ned vid verandabordet. Hon lyssnade förstrött
till pratet, medan hon vände bladen i en veckotidning.
Krister hade stannat i trädgården. Slutligen tog
fröken Steen god natt av pensionatsgästerna. Men när
Krister ett par ögonblick senare blev synlig på ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
