Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hennes nacke, och knappast förstående vad han
gjorde, kysste han hennes mun. Hon stötte honom icke
bort genast. Ett ögonblick unnade hon sig att smaka
den lycka, som borde varit hennes för tjugu år sedan.
Men så ryckte hon sig lös. Detta var ej lycka, det
var något som stack och brände, och en viskning steg
till ett brus inom henne: hon var en gammal kvinna.
Hon visste det nu, och med en oändlig bitterhet såg
hon på den unga röda munnen, som skälvde och
darrade som i gråt.
— Ack, vill ni inte gå nu, viskade hon nästan
ohörbart.
Han betraktade henne ängsligt utan att förstå vad
som skett henne och honom. Och han kände sig
skamsen, som om han begått något otillåtet. Tyst gick han
ut ur rummet.
Då fröken Steen skulle sätta på sig pincenén, mötte
hon sin blick i spegeln. Som i en dimma såg hon ett
rodnande ansikte och ett par blixtrande ögon.
Långsamt tryckte hon till pincenén på näsan och vände sig
bort. Hon hade skymtat en underbar möjlighet, en
glimt av den ungdom, som aldrig blivit hennes. Och
hon grät bittert, förkrossad av tanken att för henne
allt nu var slut. att hon måste återvända till de gråa
arbetsdagarna, till människorna, som förödmjukade
henne och logo åt henne. Kyssen, som för en annan
skulle öppnat en ny och skön värld, hade endast
uppenbarat för henne, att hennes kärlek bäst passade
att för alltid vara inlåst i hennes eget stackars hjärta.
Och med ett slags kärv beslutsamhet bestämde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
