Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, tänk, sade Tyra, men så lågt, att Stefan inte
uppfattade det.
Stefan gick ett par slag i rummet. Tyra stod med
sänkta ögonlock. Han gav henne en blick. Aldrig
hade han sett henne så lik en madonna som just nu,
med det hemlighetsfulla leendet och den släta milda
pannan.
— Men varför talade Tyra om det för mig nu, när
Tyra dröjt så länge med att komma fram med
sanningen?
Då slog hon upp ögonen.
— Jag vet inte, sade hon utan tvekan.
Stefan förstod dock blixtsnabbt, att hon hatade de
där damerna, som voro hans vänner. Men varför?
Innerst inne visste han också det. Men han ville inte
tänka därpå. Han måste säga åt henne att flytta. Vad
hon gjort var något sådant, som en läkare aldrig borde
tolerera. Han ville bestämma sig nu — nu genast.
Men när han åter skulle börja tala, mötte han de
svarta ögonen. De oroade inte längre med sin glans
eller det uttryck av hycklat saktmod han nyss sett i
dem, men de gåvo honom ändå ett styng i hjärtat.
Han kunde inte förklara, vad det var. Nu gjorde han
en kraftansträngning och tog ett par steg emot henne
för att tala ut. Men så slog han ifrån sig alltsammans
med en hopplös åtbörd. Han kunde inte säga något
till den där flickan med de svarta ögonen. Så fort
han kom nära henne, fick han samma vanvettiga lust,
som så många gånger förr behärskat honom: att kyssa
henne, att krossa henne i ett stormande famntag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
