Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala Annie att gå hem igen och sätta på sig något
anständigare.
Fru Stevens gick och småmuttrade för sig själv i
de tomma rummen, men så kom hon att tänka på
lilla Inga, som hon varit och hälsat på ute på
pensionatet, och då blev hon genast på glatt humör. Ja,
de små barnen! Albrekt skulle väl snart vara hemma.
Herrar styrde allt till i rummen, när de voro ensamma,
och nog hade fru Stevens lust att säga ett ord till
städerskan, som enligt överenskommelse hade att
sköta rummen under sommaren. Här låg ju tumstjockt
med damm på byrån.
Den gamla frun drog resolut ut en låda. Jo, det
var vad hon misstänkt. Trasiga skjortor och strumpor
i en förfärlig oreda. Hon tog upp några stycken och
satte sig i salongssoffan och började sy.
En spelande glad dager föll in i rummet, och de
vita och förgyllda möblerna med sina storblommiga
överdrag togo sig förträffligt ut. Här hemma kunde
ju Annie ha det riktigt bra, tänkte fru Stevens med
en suck och stödde fotterna mot en rund pall med
smäckra ben. Annie var solen i sin mammas liv, det
hade hon varit, sedan hon som helt liten kröp
omkring på alla fyra och med sitt outtröttliga pladder
fyllde rummen. Det fanns två barn till, ett par gossar,
men de hade hamnat i Ryssland som köpmän, och
fru Stevens hörde sällan av dem. Mannen var
upptagen med sina ständigt intrasslade affärer, och så
blev Annie helt naturligt medelpunkten i fru Stevens’
liv. Det var bara nu på sista tiden, som mor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
