Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena kvällen en löjtnant, som fick varenda dans och
som hon sedan promenerade med så länge, att jag
höll på att aldrig få somna den natten, för att jag
skulle hålla dörren öppen för henne, andra kvällen
var det lika väl med en rik direktör. Ä nej, så länge
hon fladdrar så där, är det inte farligt.
— Men det är inte trevligt för mig, inföll Albrekt.
Förstår inte tant det?
— Ack, jo visst förstår jag. Och jag tycker nog,
att hon kunde hålla sig litet stilla, men ingen har
makt med henne.
— Ja, inte har jag det, mumlade Albrekt ledsen.
— Albrekt har hört något, kan jag gissa,
fortsatte gumman och återtog med beskäftig min sitt
arbete.
Albrekt betraktade henne uppmärksamt. Skulle han
få veta något? Hade hon kanske reda på mera än han?
— Man får ju alltid höra skvaller, sade han.
— Jo jo. Vackra unga fruar få aldrig vara i fred
för förtal, lika litet nu som förr i tiden. Jag skall
säga Albrekt, att svärmor själv varit uppskattad i sin
dar. I synnerhet en gång när jag hade en röd
klänning, som verkligen var något extra.
— Nå, vidare? frågade Albrekt otåligt; den röda
klänningen kände han till.
— Jag kan tro, att Albrekt hört något om Ivar
Lundstedt, kastade hon fram försöksvis.
— Ja, sade Albrekt, som verkligen inte hade hört
något just nu om Ivar.
Den lilla gumman såg finurlig ut. Nu gällde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
