Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tro, så det förslog. Det var väl alldeles naturligt,
tycker jag, att Annie inte hade lust att gå tillbaka i
den här tysta och igentäppta våningen och ligga och
vänta på inbrottstjuvar hela natten. Man vet väl själv,
hur otäckt sådant är, och så många historier om
inbrott man läser om i tidningen på somrarna sedan.
Jo jo, när det är tomt i huset, passa de minsann på.
Och fastän jag har min gubbe bredvid mig om
nätterna, så slår jag ändå med en käpp under min säng
varje kväll, för att jag skall vara säker att det inte
ligger någon karl därunder.
— Men hur var det nu med Annie? sade Albrekt
hest.
Fru Stevens märkte inte hans upprördhet. Hon var
så belåten. Det hela gick utmärkt.
— Ja, Annie, ja, fortsatte hon med samma förnöjda
röst. Säg, Albrekt, inte var det väl något farligt, att
hon låg kvar hos Ivar, sedan de andra gästerna gått?
Det var ljusan dager redan då, så det var inte värre
än att vara hos honom på besök en förmiddag. Och
nuförtiden springa ju damerna upp till herrar så lätt
som helst, och ingen tycker det är något.
Albrekt reste sig så häftigt, att stolen föll omkull.
— Vad menar tant? bröt han ut. Sitter tant och
försvarar något sådant? Brukade tant ligga kvar hos
ungkarlar över natten? Det var då besynnerligt.
Hon såg häpen upp.
— Nej, bevara mig väl, det har jag väl aldrig sagt,
sade hon förtörnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
