Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albrekt satt tyst med rynkad panna. Det han nu
hört hade ju egentligen inte kommit som någon
överraskning, men det sved ändå i hjärtat. Det ringde på
dörren. Albrekt reste sig och gick långsamt ut ur
rummet för att öppna. Fru Stevens såg ängsligt efter
honom. En främmande herre talade ute i tamburen,
och Albrekt svarade med sin lågmälda röst. Strax
därpå hörde hon Albrekt och den nykomne stiga in
i herrummet.
Fru Stevens plockade ihop sina saker för att gå.
Hon grät, allting föreföll henne med ens så ödsligt,
och hon hade inte någon lust att träffa Annies man
mera den dagen. När hon ute i tamburen satte på sig
hatt och kappa, hörde hon mumlet av röster inifrån
Al-brekts rum. Hon undrade, vem det kunde vara, men
ville inte titta in och säga adjö, rädd att komma
olägligt eller störa. Den sista halvtimmen hade gjort den
stackars lilla frun så försynt.
Inne i Albrekts rum satt Stefan. Det var han, som
kommit och avbrutit Albrekts och svärmoderns
samtal om Annie. Stefan talade också om Annie. Han hade
nu suttit där en timme. De båda herrarna hade aldrig
träffats förut, och Albrekt stirrade i början på denne
främmande man, som visste Annies hemlighet, vilken
hon hela denna tid lyckats dölja för honom, hennes
egen man.
Men så småningom kände han något, som liknade
lättnad. Han drog en befriande suck. En morfinist
var inte helt tillräknelig för sina handlingar. Det var
en sjukdom, som hade ansvarslöshet och lättsinne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
