Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade tagit alltsammans med sig i kappsäckarna, när
hon reste.
Nu steg Annies bild upp framför honom. Han såg
henne vid toalettbordet, som hon brukade sitta om
söndagsmorgnarna i sin penjoar, vilken alltid var litet
trasig, med spetsar som hängde, putsande sina
rosenröda naglar. Det var alltid något lättjefullt
behag-sjukt i alla hennes rörelser, som om hon, även nu
efter så många år, koketterade för sin man. Var
hade hon då den där lilla morfinsprutan? Att han
inte hade märkt hennes knep! Det var rent
förunderligt, att han, som ständigt varit tillsammans med
henne, inte haft en aning om, att hon dag för dag
förvandlats av det farliga giftet. När hon kom ut
från sjukhuset, skulle de börja ett nytt liv. Annie
var egentligen en liten god kvinna. Han såg redan
längtande framåt mot den avlägsna tid, då de skulle
få vara tillsammans i lugn och ro. På Annie kunde
ändå ingen vara ond riktigt.
Men plötsligt sjönk han ihop vid sin frus
toalettbord. Han lade huvudet mot armarna, och kroppen
skakade som i gråt. Stinget, som träffat honom och
som han ett ögonblick velat bagatellisera, rädd för
smärtan, hade nu trängt in till hans hjärta. Annie
otrogen! Annie Ivar Lundstedts älskarinna! Och
äntligen grät han verkligt, som en man kan gråta, då han
är obevakad och vet, att han förlorat sin tröttsamma,
älskade, opålitliga, bedårande hustru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
