Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon hastigt. Hon samlade ihop avbrutna kvistar och
blad i sin famn och gick tillbaka in i byggnaden.
Krister stod kvar, litet häpen över hennes flykt.
Då såg också han över till doktorns villa och
observerade Tyra på andra sidan staketet. I sin röda
sommarklänning och med det svarta huvudet bart hade
hon tycke av en zigenerska. Vid åsynen av henne
kände Krister samma obehag som Ester nyss, och
som hon utan att förstå varför.
Det blev en munter supé på verandan i den ljumma
kvällsluften. Månen seglade upp på himmeln och göt
ett skimmer över gångarna och buskarna, till och
med trästaketet tog sig i detta ljus ut som ett
smäckert galler av guld.
— Vi måste hålla tal, ropade fru Åström, då vinet
slogs i.
Alla tittade på doktorn, men han satt försjunken
i tankar med blicken på Ester. Hon såg så blond och
god ut. Han hade velat ta henne vid handen och
leda bort henne från det glada sällskapet till den
lilla bersån, där skymningen härskade. Då skulle han
säga de ord, som skulle binda henne vid honom.
Som från långt håll nådde honom fru Åströms röst.
Nu höll hon tal. Ester hade vänt sitt ansikte mot fru
Åström, och nu såg också Stefan på den lilla livliga
frun. Hon tackade Ester för att hon gjort det så
trevligt för gästerna på pensionatet.
Stefan såg på Ester. Hon log, men det låg smärta
i leendet. ”Vad tänker hon väl på?” undrade han
för sig själv. Nu dracks Esters skål. När Stefan stötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
