Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6o —
men det är den renaste egoism. Ibland tycker jag, ni
är nästan nödvändig för mig. Jag saknar er så
förfärligt, när ni är borta.
max
(obehärskad!. Griper hennes händer).
Men Leonora — käraste Leonora. Så måste ju .. .
Då älskar ni mig ju!
LEONORA (skakar på hufvudet).
Nej. Jag kunde kanske, när jag var mycket ung,
ha kommit att älska er, om ni i stället för att ni så
ifrigt berättade om er expedition till Västindien och
så viktigt häntydde på edra amouretter på S:t Thomas,
i stället hade berättat mig, att mina ögon voro mera
uttrycksfulla än kreolskornas, min fot mindre, mitt
skratt klarare. Men jag pretenderade det icke —
medvetet — och ni glömde bort det —• omedvetet. Och
så kom Hans, som jag redan har sagt er. Han fann
mig förtjusande, och jag fann honom förtjusande, som
sade det.
max.
Och det kallar ni kärlek?
leonora.
Ja. En ung flicka ser en gud i den man, som
först uppenbarar för henne själf hennes eget väsen.
Och — om det från början blott var förälskelse, så
blef det kärlek. Vi växte så innerligt ihop, som blott
makar kunna det, när de ha barn. Och vi upptäckte,
att mellan oss fanns icke blott den ömsesidiga
förtjusningen utan också sympati. Men det är
öfverflödigt att förklara er allt detta. Har icke er egen
erfarenhet lärt er, Max, att kvinnan älskar blott den
man, som har förstått att vinna henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
