Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— III —
leonora.
Ja. Hvarför icke? Jag har nästan hela mitt lif
vetat, att Max höll mest af mig i världen. Du
medger ju, att du också själf för länge sedan har varit
på det klara med det. Hvarför skulle jag då visa
honom på dörren nu — för det han en gång har sagt
på allvar, hvad han så ofta förut har sagt på skämt?
Visste vi inte alltid bägge, att det låg allvar bakom
skämtet? Nej, så ömkligt konventionell är jag icke!
Likväl — vore det bara detta -— en ren formsak —
det handlade om, så skulle jag kanske göra dig till
viljes, men det gäller mer. Jag har inte råd att
mista min bäste vän — den ende — det ser jag nu —
som aldrig missförstår mig, som alltid finner mig
underhållande, förtjusande, intressant. Som delar mina minnen,
är förtrogen med min smak, begriper mina
oförklarligaste och intimaste sympatier och antipatier. Jag har
inte råd till det.
hans (efter en stunds tystnad).
Du har inte råd till det? Stackars Leonora! Är
du så fattig med din mans och dina barns kärlek?
leonora.
Nej, Hans, jag är icke fattig — jag är rik. Men
min rikedom är så solid och så väl deponerad, att jag
emellanåt blott ser det brandfria järnskåpet, som döljer
det klara guldet. Jag har skäl att antaga, att kapitalet
blir större, men de disponibla räntorna bli sannerligen
mindre och mindre för hvarje år. Och jag behöfver
reda pengar — jag tycker om att höra guld och silfver
klinga i mina öron, ja, till och med frasandet af
förgängliga papperspengar med blott nominalvalör. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
