Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
katrine.
Så gör så många män — de menar nog inte
något ondt med det.
emilie.
Jag förstod, att när han inte såg mig, så tänkte
han icke alls på mig. Och så började jag undra, hvem
det var han tänkte på . . .
katrine (ler vemodigt).
Ja, ty det måste ju vara någon . ..
emilie (trohjårtadt).
Naturligtvis måste det vara någon. Och så en
gång — det är icke länge sedan, blott för en fjorton
da’r sedan — då vi voro på middag hos Maages,
så.. . Jag stod och talade med honom, då blef det
plötsligt, som om jag icke var till för honom, ingen i
rummet, hans ögon hängde fast vid dörren, vid någon
som kom in. Jag vände mig om, och då såg jag, att
det var Leonora och Hans. Och samma dag hade
han tillfälligtvis Leonora till bordsdam. Och jag såg —
jag begrep, att de två förstodo hvarandra med en
blick, jag såg, att hans leende passade in i Leonoras
— att själfva klangen i hans stämma svarade mot hennes.
Jag hade aldrig tänkt, att det kunde vara Leonora,
för hon var ju gift och liksom ute ur spelet. Men
då .. . jag förstod, att det binder icke.
katrine.
Tror du — andra såg det?
emilie.
Nej. Inte precis inom vår krets — de äro så
vana vid det. Nej, men främmande. Du hörde fru
Schwarts-Hansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
