Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 105 —
katrine ([med fasthet).
Emilies »förundran» är berättigad. Hela ditt
uppförande under en längre tid . . . Och nu sist det här.
(Visar på floret, som hon tager upp.)
Leonora (ironislit).
Du också! Min gud, hvad ni allesammans ha
storartadt minne — och storartad fantasi! Det
behöfves bokstafligen icke mer än den där trasan, för
att jag skall vara mogen till att lifslefvande placeras i
ett naturalistiskt melodrama som... Ja, som hvad
egentligen?
katrine (medlande).
Jag medger naturligtvis, att Emilie gått något väl
långt, men hon är en smula hysterisk i denna sak.
Om du blott hade visat henne litet förtroende . . .
leonora (afbryter).
Förtroende?... Hvarför skulle jag egentligen visa
Emilie förtroende? Hon har icke kastat sig i armarna
på mig och tillstått, att hon älskar . . .
katrine,
Leonora! ...
leonora.
Nå ja! Hon gör det kanske snart. Gud skall
veta, hon lägger inte band på sig. Det vill säga, jag
antar icke, att det precis blir i mina armar hon
kastar sig.
katrine.
Och om hon nu gjorde det?.. . Om hon en gång
öppet och ärligt lät honom veta, att hon älskade honom
— honom bland alla män — vore det så förfärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
