Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 110–
leonora
(nära honom. Lägger bedjande bägge händerna på hans
bröst).
Du skall få veta det. Men det är svårt att säga,
Hans ... så förödmjukande .. . Jag är rädd, att du
rakt inte kan förstå — att man kan inlåta sig på
något så oförsiktigt, så . . . nästan fantastiskt. .. Jag
försäkrar dig, att när jag tog det första steget, så var
det egentligen bara på trots... Jag anade icke
följderna, jag beräknade inte, att jag kunde bli till den
grad invecklad. Och sedan har jag inte kunnat draga
mig tillbaka, förstår du. Det var omöjligt. Nu vill
jag inte säga mer, men jag lofvar dig, att du, hur det
än går, skall få veta det ännu i afton.
hans.
Jag vill veta det nu.
leonora.
Nej. (Lättare.) Jag vill åtminstone först se, om
det egentligen blir nödvändigt att säga det.
hans (spändt).
Nödvändigt? ...
Leonora (utan att se på honom).
Ja. (Melankoliskt.) Och det blir visst tyvärr
nödvändigt. A, jag försäkrar dig, min egen vän — tusen
gånger har jag varit på vippen att säga dig det
alltsammans. Och det var inte bara, för det jag visste,
att du skulle bli rasande på mig, som jag lät bli. Jag
insåg, att jag genom att tillstå saken i otid skulle ha
gjort din ställning allt för skef. Jag förstod, att du
måste hållas utanför, så länge ännu ingenting var af-
\\\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
