Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— III —
gjordt, och att jag så länge måste dragas med det
ensam. (Suckande.) A, ibland har jag önskat, att du
kunde gissa det alltsammans, utan att jag behöfde säga
dig det,
hans.
Jag gissar, att du måste ha gjort mig en mycket
bitter orätt, efter som du icke ens kan förmå dig att
öppet tillstå den. (Leonora ser hastigt upp på honom
och drager sig litet tillbaka. Hans förtviflad.) Och jag
trodde på dig — blindt trodde jag på dig. Du fordrade
det — och jag var dum nog... Min Gud, jag
inbillade mig alltid, att i det låg min makt öfver dig.
Jag har icke velat höra på folks prat, icke på någon.
Jag ville tro, jag tvang mig själf att tro på dig,
Leonora . . .
leonora.
Du ville ... Du tvang dig själf... Större
förtroende hade du alltså icke till mig?
hans.
Förtroende! Kom icke mer och tvinga mig på
knä med denna absurda fordran på förtroende! Allt
hvad du på sista tiden har sagt och gjort, som kunnat
såra mig — du måste vara förberedd på att jag sätter
det i förbindelse med din vidtgående intimitet med
— en libertin som Max Bruun.
leonora.
Och detta törs du bjuda mig! — Så långt har
det gått. Våga inte, att en gång till nämna Max’
namn mellan oss på detta sätt. Jag förlåter dig aldrig.
Hvad jag har brutit mot dig är småsaker mot hvad
du nu gör emot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
